Keilis feber sjunker under de följande dagarna. Vapenträningen får skjutas upp tills båda ungdomarna åter är i prima kondition. Rang går omkring med ett svullet öga och skråmor i ansiktet. Han börjar bli riktigt nyfiken på Keili och bestämmer sig för att bekanta sig med henne. Han knackar på hennes dörr och kikar in.
- Hej! Stör jag?
- Inte alls, jag börjar bli uttråkad... men jag orkar inte slåss just nu om det är mer du vill ha?
- Visst är du friskare redan, taggarna ute och allt. Jag har velat be om ursäkt så många dagar nu. Kan du förlåta mig min dumhet?
- Tja, låt gå... men när jag tittar på ditt ansikte så är jag inte riktigt nöjd med mitt handarbete. Får lov att reparera resten lite mer grundligt senare.
- Accepteras! Jag lovar att göra mitt bästa för att återgälda besväret medan vi håller på. Du är faktiskt rätt rolig för att vara en tjej.
I rask takt håller Rang på att trampa i klaveret igen. Horna, som inte har lämnat Keilis sida sedan de träffades, tittar på Keili och morrar.
- Ska jag bita valpen?
- Nä, han är alldeles för dum för det.
Rang har uppfattat flickans och vargens kommunikation samt att han själv inte sköter sig till fullo ursäktande. Hastigt försöker han reparera skadan.
- Ja, öh jag menar kvinna... att man kan faktiskt förstå dig... äh, nej vad säger jag? Jag menar att trots att du är en kvinna så vet du faktiskt lite mer än de flesta kvinnor... och kan... Det här blir bara fel hela tiden! Förbaskat!
Horna stänger sina gula ögon, släpper ut tungan och skrattar vargavis. Keili skrattar också men får sluta för det gör ont i sidan.
- Vilken rolig valp!
- Ja, han blir min död, aih, det gör ont i sidan att skratta. Aj, aj, aj, titta på hans min! Aih!
Rang är både arg och generad på en och samma gång och den enda han kan rikta sin ilska emot är mot sig själv. Helt plötsligt inser han det roliga och börjar skratta hjärtligt.
- Ja, jag är väl klumpig som bara den. Förlåt, kan inte vi börja om från början?
Horna tittar frågande och nyfiket på Keili. Vad skulle systern säga till den roliga valpen? Hon studerar och luktar på honom ingående. Rang stelnar till när den enorma raggiga varelsen kretsar kring honom och nosar på honom riktigt närgånget. Han känner att hans manlighet sätts på prov och han bestämmer sig att uthärda, att inte visa sin rädsla.
- Här har vi ett av de keliga pälsdjur som du nämnde. Min syster Horna.
- Förlåt mig de orden Keili! Vi skulle lägga det bakom oss, eller hur?
Keili vill inte visa sig vara småsint.
- Ja, du har rätt, det lovade jag att göra.
- Jag har missbedömt dig Keili och jag ser verkligen fram emot att få träna med dig. Hur är det, förstår din syster Horna vad vi säger?
- Varenda stavelse. Men det är oftast bara få förunnat att kunna prata med vargar. Vargordens medlemmar är speciella. De kan mer än vanliga vargar och de tar sig an olika uppdrag, gärna med människor. Vi är deras systrar och bröder sedan Silverpälsens tid.
- Och din syster Horna är här på ett uppdrag om jag har förstått saken rätt?
- Ja, hennes och min mor sände henne för att vakta min rygg... hon kom lite för sent, vilket inte är Hornas fel. Det är inte många varelser som håller jämna steg med en äkta Vindbroder.
- Din häst. Jag skulle verkligen gärna vilja ha en sådan häst.
- Vindbröderna tjänar bara Ellorianska drottningar. Jag har inte hört talas om annat, någonsin.
- Men de är ju bara hästar Keili.
- Nej, du har fel, de är Vindbröder, drottningahästar. Föds bara en i generationen. Bara varannan generation av Vindbröder tjänar. Vinds far Stormvind är fri och kan inte tämjas. Man kan inte tämja dem över huvud taget, det är dom som väljer föreningen. Det är alltid en stor ära att bli vald och accepterad av en Vindbroder.
Rang skakar sitt huvud. Han vill inte höra på det örat. Han har fått ett ägandebegär efter en häst som Keilis och är övertygad om att det går att tämja drottningahästen.
- Jag kan inte tro dig. Alla hästar kan tämjas. Så du menar att det springer en sådan häst i Ellorian? Helt fritt?
- Nu blir jag arg på dig, hör du inte vad jag säger? Det går inte! Du kan inte tämja Vind och inte skulle en Vindbroder välja DIG av alla dummingar i världen.
- Jag är inte vem som helst, jag är Minoras tronarvinge. Hästen har ingen talan i frågan!
- Du är bara en uppblåst sprätt. Passa dig!
- Jag är ingen sprätt har jag ju sagt, du din töntiga tjej.
Rang vänder på klacken och stormar ut genom dörren arg som en geting. Svagt vill han minnas att han hade gått in till Keili för att bli vän med henne. Nu får det vara slut med trevligheter, man kan helt enkelt inte prata förnuft med tjejer.
Keili är också arg och hon är på väg upp när hennes sår gör sig påminda om att hon inte kan. Horna tittar lite frågande på henne. Keili morrar ilsket.
- Du kunde ju bitit honom i baken.
- Det går inte att bita så dumma. Den där valpen lämnar jag till dig syster och jag tror att detta blir mycket roligt. Dina ögon blixtrade så fint när valpen pratade och han fick ditt blod att svälla. Och valpen vill bara desperat imponera på dig.
- Förrädare.
Drottning Isolinn ser hur hennes son rusar ut från Keilis rum alldeles mörk i uppsynen. Hon suckar tungt. Son, son, kan inte du låta bli att reta den stackars flickan? Hon bestämmer sig att titta till Keili och se efter att ingen skada har skett.
Rang rusar genom slottet fast besluten att visa den dumma flickan att han kan tämja hästar, i synnerhet hennes häst. Han har väl tränat hästar förr, många gånger. Han tågar in i stallet som ett åskmoln och tvärstannar framför Vinds spilta. Han domderar fram en order till stallpojken.
- Ut med hästen! Jag skall rida på den.
- Men... det går inte. Inte Vindbrodern. Menar ni någon annan häst Ers Nåd?
- Nej, det är just den där hästen jag vill ha. Nu!
Sapsa blir riktigt rädd och tittar på Vind. Hästen ser ut att bli ilsken och hans ögon glöder röda. Prinsen ser dock inte denna varning utan fortsätter morskt.
- Kan inte du så tar jag honom själv.
- Nej Ers Nåd, ni får inte...
Rang är både döv och förblindad av sitt raseri. Han öppnar Vinds spilta och den enorma stridshingsten är fri.
- Dumming. överspringbar. Gnäggdöv.
Vind sveper över Rang på vägen ut. Prinsen hamnar raklång på golvet och slår sitt bakhuvud på den motsatta spiltans vägg. Stallets hästar börjar skria och stampa. Rang är åter på fötter och springer efter drottningahästen som redan är på stallbacken. Vind bestämmer sig för att leta reda på Keili och sätter av i trav mot slottet.
- Stopp din dumma häst, säger jag!
- Dum? Gnägg!
Rang kommer springande efter Vind och tänker bara på att få stopp på hästen för sin egen stolthets skull. Men nu tänker Vind lära dummingpojken en läxa. Drottningahästens ögon växlar till rött, han kastar med sin man, stegrar sig och vänder den magnifika kroppen i luften smidig som en orm. Rang tittar förbluffat, hästar kan inte göra så! För sent inser han att han har den vilda hingsten mitt på gården där inget skydd finns. Stallfolket har skyndat till platsen men de är alldeles för medvetna om vad den svarta besten kan åstadkomma. Prinsen står allena och han står nära döden.
Lilla sjuåriga Sapsa springer ut genom stalldörren och ser vad som håller på att ske. Hans lilla hjärta är lojalt mot hästen och han tänker bara på att den kommer att dödas om hästen råkar ta död på den dumma prinsen. Lilla Sapsa, som kan tillbringa timmar vid Vinds spilta och bara beundra den magnifika varelsen, vill inte se sin vän död.
- Vindbroder nej!
Sapsa springer allt vad benen bär och ställer sig mellan Vind och Rang. Han lyfter upp sina tunna armar för att påkalla hästens uppmärksamhet. Vind är nu mycket nära och beslutsam att trampa ner den förhatliga högljudda dummingen. I sista sekunden får han syn på den lilla figuren framför sitt objekt.
- Högod? Gnägg!
För att hejda sig lyfter han hovarna högt ovanför Sapsas huvud och sparkar i luften. Ett mäktigt skri ekar mångdubbelt mellan stallets och slottets väggar. De sparkande hovarna får luften att susa i Sapsas öron och hans hår fladdrar i draget.
Rang står helt förlamad och har äntligen insett vad han har gjort. Han blir så rädd att han inte kan röra sig utan bara stirra. Han är förfärad över att den lilla stallpojken står där framför honom och, vad han tror, försvarar honom inför alla åskådare.
Vind beslutar hejda sin attack och istället leta reda på Keili. Han vänder åter i luften som en orm och galloperar mot slottsporten som är öppen. Rakt igenom kommer han utan att någon vågar ha åsikter därom. Vind skriar efter Keili.
Horna har hört det mesta med sina skarpa öron och meddelar allt till Keili.
- Kerr, Vind är lös och arg. Han gnäggar någonting om en dumming och en högod. Han vill döda dummingen men är nu inne i slottet och letar efter dig.
- Prinsen! Endast han är dum nog till detta. Jag måste ner. Måste till Vind.
Drottningen förstår ingenting men uppfattar att någonting är på tok.
- Vad är det Keili?
- Ni måste hjälpa mig ner. Vind är i slottet. En viss person verkar ha retat honom.
- Retat Vind!? Vem skulle... Rang?
- Förmodligen, vi hade ordväxling om Vindbröderna strax innan han avlägsnade sig från mitt rum. Ni måste hjälpa mig komma ner till Vind. Det är bråttom.
- åh, min son! Naturligtvis, ta min hand, jag hjälper dig upp. Orkar du detta?
- Måste... Horna, spring till Vind i förväg och säg att jag kommer.
Horna slinker iväg som en strimma rök. Keili kommer efter stödd av Isolinn. Det gör mycket ont att gå och det snurrar i huvudet av yrsel.
- Vem hinner vara sjuk i detta dårhus?
För sent inser Keili att hennes ord kan såra den hjärtegoda drottningen. Hon tittar förskräckt på Isolinn och ber om förlåtelse med sina talande ögon.
- Nå, den här gången har han gått alldeles för långt Keili. Men jag tror, min unga dam, att du inte är helt skuldfri för hans humör. Kan det vara så?
- Ni är inte vana att ha sådana som oss i slottet? Som jag, Horna och Vind? Och vi är inte vana vid era seder. Vi... vi stöter emot. Att nå samförstånd kan ta tid. Jag är ledsen för uppståndelsen.
Keili vill inte riktigt medge sin andel i det hela men hon vill ändå visa att hon förstår grundproblematiken. Hon hör tydligt Vinds klapprande hovar i den stora entrén. Hon hör hans upprörda rop efter henne.
- Syster! Dummingar. Syster!
Keili svarar.
- Vindbroder! Kommer. Vänta.
Klapprandet från hovar sätter av mot trappan där hon befinner sig och en stor häst uppenbarar sig i trappans fotända.
- Vänta. Kommer.
- Syster. Sår?
- Bättre. Lugn. Vänta.
Keili stapplar ner med drottningen vid sin sida. Inga andra människor är inom synhåll eftersom alla har flytt undan.
- Broder. Dummingar?
- Földumming. Tämja Vind. Skada. Överspringa. Slottsdummingar. Högod. Modig. Försvara. Brodertycke.
- Syster. Skada. Bäddligga. Lugn. Vänta. Högod. Hjälpa.
- Springa. Bort. Hem.
- Stanna.
- Syster. Medspringa. Lämna. Dummingslott.
- Vellamodrottning. Order. Stanna. Syster. Träna. Földumming. Träna.
Horna sätter sig på ända och väntar nyfiket på Vindbroderns reaktion.
- Földumming? Träna. Syster?
- Ja.
- Földumming?
Vind skakar på sin man och tittar på sin syster, sedan tittar han på sin systers vargsyster. Horna verkar ha det riktigt roligt, tungan hänger utanför. Vindbrodern är i djupa grubblerier. Vind tittar i Hornas ögon och ser den roade glimten. Han skakar på sin man och blåser ut luft genom näsborrarna.
- Vind. Väntar. Högod. Sköter.
Hästen vänder på stället och travar ut. Både Isolinn och Keili blir aningen förvånade över händelseutvecklingen. Horna verkar ha det mycket roligt.
- Vad sa du till honom Horna?
- Åh, det var inget särskilt Kerr. Se, han är ju lugn nu. Allt är bra igen, eller?
- Jag tror att du försöker vara en lustig varg.
- Kom ihåg vargläxa nummer ett: Glad i sinnet - lättar springet - skratt i kroppen - höjer hoppen!
- Ja, ja, ja.
Vind lunkar ut med en stolt hållning och systrarnas smågnägg i öronen. Han möter Rang vid porten. Prinsen stelnar till och tittar förskräckt på den enorma svarta hingsten mellan sig och räddningen i slottet. Vind lunkar fram till honom och stannar. Han sänker sitt huvud i jämnhöjd med Rangs och blåser ut luft genom sina näsborrar. Den plötsliga luftströmmen får prinsens hår att fladdra bakåt. Rang har fått nog, piper till och springer snabbt in i slottet. Han känner sig tillrättavisad av drottningahästen, han är den eländigaste av de eländiga. Och vad kommer far att säga och göra när han hör om prinsens bravader?
Vind gnäggar glatt och dansar med lätta steg tillbaka mot stallet. Han ser lilla Sapsa stå kvar på stallbacken och bestämmer sig att pojken kan få lov att röra vid honom. Dessutom kliar det förskräckligt på ryggen eftersom systern inte kan sköta honom just nu.
Sapsa är överlycklig. Vindbrodern kommer till honom med dansande steg och stannar mitt framför. Hästen puffar milt på hans mage med sin mule.
- Å ja! Vind, kom! Sapsa kan sköta dig. Rykta och borsta och... lyckans dag!
- Högod. Rykta.
Vind hummar genom sina näsborrar. Högod ska få rykta honom hela dagen om han vill och det vill han säkert.